Veckans UG-chatt

Filed in Ren idioti Leave a comment

Fina argument som dök upp i UG-chatten efter reportaget om TeliaSoneras smutsiga byk i diktatursamarbeten:

”Den som har rent mjöl i påsen behöver aldrig – jag betonar aldrig – vara rädd för övervakning.”

Okej, så det är okej att jag öppnar din post innan du gör det? Läser dina sms och mail innan du får dem, lyssnar på dina telefonsamtal och följer efter dig på stan för att undersöka om det eventuellt är så att du inte har rent mjöl i påsen? Kom igen, om du är oskyldig har du ju ingenting att frukta så vad behöver du ditt privatliv till – Egentligen? *Facepalm*

”Hej, Problemet med hela programmet är väl att det är olika lagar i olika länder, Telia kan inte bestämma lagarna i ett annat land. I Sverige krävs det ett domslut om Telia skall lämna ut information, och det följer Telia, i tex Kazakstan är det väl tydligen inte så, men det är inte Telias fel?”

Nej, man kan inte bestämma lagarna i ett annat land men man kan ta LITE JÄVLA MORALISKT ANSVAR och markera att man inte godkänner kränkning och ignorans av de mänskliga rättigheterna genom att inte springa diktaturernas ärenden, och om det inte funkar helt enkelt inte etablera verksamhet i länder som helt enkelt kommer fortsätta förtrycka sitt folk såvida ingen reser sig upp och säger till. Så vad är du helst – rik på bekostnad av andra människors rättigheter eller fattig i en kanske något mer demokratisk värld?

Somsagt, det är ingen ny fråga och historien upprepar sig. Men den som tycker det är okej borde kanske kunna stå för det och vara uppriktig gentemot sina ägare? Fast det kanske inte skulle bli några miljardvinster då direkt…

”turista” i ”hemstaden”

Filed in Fint med Frankrike | Le Château | Livet i Paris | Montmartre 2 Comments

Bristen på aktivitet här på senare tid beror på att jag haft en vän från NH på besök, närmare bestämt Jennifer – Sveriges bästa bartender 2012, och vi har varit sjukt upptagna. Under de sex dagarna hon var här skuttade vi runt så mycket i stan att vi på sista dagen vaknade upp och kände ”Jaha, och nu då?”. Note to self – bra tecken på lyckad storstadsvistelse är känslan av att ha gjort allt möjligt och omöjligt.

Tisdag: Först hittade vi knappt varandra vid Porte Maillot, men när vi väl gjorde det åkte vi hem till mig och lämnade väskan samt påbörjade den omständiga processen att skaffa ett veckokort till Jennifer (ett passe Decouverté). Först köper man en liten biljett för €5 i en biljettautomat som man lämnar till en spärrvakt och får ett set med kort och plastfodral. Sedan får man klättra in i en fotoautomat för att ta kort, efter det klistrar man på fotot på kortet och skriver sitt namn, stoppar ner det i plastfodralet och till sist går man och laddar det i en automat. Omständigt var ordet, men sjukt smidigt när det är klart. Vi brunchade länge på Breakfast In America innan vi kollade in lite shopping på Rue de Rivoli och i Maraiskvarteren för att sedan avsluta kvällen i två steg – först med latte på Starbucks till kl. 20 och sedan med macarons framför första säsongen av Doctor Who.

Onsdag: Dags för aktiviteter. Vi började dagen med att köpa croissanter och pains au chocolate som intogs i en småblåsig Jardin de Luxembourg innan vi knatade vidare till Saint Michel för att ta en free tour av Sandemans. Turen varade tre timmar inklusive kaffepaus på Starbucks och då täcktes alla stora monument från Notre Dame till Invaliddomen in. Kolla efter Sandemans turer om ni ska utomlands, mycket guidande för pengarna utlovas. Efter det scoutade vi mer shopping på Rue de Rivoli innan det blev hem för mer Doctor Who.

Torsdags: Dagen började lite illa med ett par bakslag. Först tänkte vi besöka katakomberna, men när vi kom dit en halvtimme innan öppningsdags var kön redan alldeles för lång. Istället åt vi frukost och sedan blev det shopping på Zara innan vi stack hem för att hämta passen och åka till Louvren. Vi försökte komma in genom Lejonentréen, men den var avstängd så vi tog en promenad längs Seine istället, innan vi stannade till för crêpes och vidare métrotransport till Blvd Haussmann för shopping. Sedan åkte vi hem och vilade upp oss innan det var dags för ytterligare en guidad tur – i Montmartre denhär gången. I Sandemans NewParis Montmartre tour ingår det ett glas vin efter avslutat vandrande, och idag intogs det på Le café des Deux Moulins – caféet där Amelié i Amelié från Montmartre jobbar. Efter det åt vi sen middag på Tablapizza innan vi åkte för att se Eiffeltornet lysa upp vid 23-tiden.

Fredag: Vi köpte frukost och åt den med utsikt över Eiffeltornet innan vi åkte för att göra ett nytt försök med Louvren. Lejonentréen var fortfarande stängd, men kön till huvudentréen var så kort att vi var inne på under 10 minuter. Eftersom vi är under 26 och EU-medborgare var det bara att visa passet för entréevakterna och knata rätt in. Efter någon timme på Louvren blev det Starbuckspaus innan vi åkte ut till La Défense och spanade in den futuristiska Grande Arc. Sedan lät vi métrokorten fortsätta jobba – tillbaks till city igen för att uppleva Notre Dame. Efter det satt vi på flodbanken och solade ett tag, sedan tog vi en snabb sväng på Sephora innan middag på l’Autre Café. Efter det bytte vi återigen sida av Paris för att gå upp i Triumfbågen och se Paris by night. Återigen, fram med passet och knata rakt in.

Lördag: Upp igen för nytt försök med Katakomberna. Idag gick det bättre och vi behövde bara köa ungefär en timme för att komma in. Besöket tog cirka två timmar, efter vilket vi åkte till Breakfast In America för brunch. Sedan vidare till Invaliddomen för att spana in ytterligare sevärdheter innan shopping – återigen fram med passet för gratis inträde. Efter det blev det en snabb tur upp till Montmartre innan vi gick in på Zara på Blvd Haussmann för att nyttja sista chansen till shopping. Och ja, rekommenderas inte på lördagar.

Söndag: Vaknade senare än vanligt och hade ingen aning om vad vi skulle göra. Tillslut tog vi oss samman och åkte till Montmartre för att äta lunch (kort sagt åkte vi tvärs över stan för lunch) på Un zébre à Montmartre. Efter det tog vi en spontantur på Musée d’Orsay – återigen, fram med passet. Blev ett kort besök då vi framförallt kollade in Impressionismen, sedan åkte vi till Rue de Rivoli för att inhandla macarons till kvällens Doctor Who-maraton. Avslutade Jennifers sista heldag i Paris med en Starbuckslatte fram till stängningsdags.

Så, där har ni senaste tidens intensiva sysselsättning. Imorgon blir det London och gissa vad jag redan spanat in för att maximera den kulturella och kunskapsmässiga upplevelsen? Just det – Sandemans NewLondon Tours!

fitnessfighten var redan upptaget…

Filed in Egenheter jag har | Omnomnom! 1 Comment

Har av ren reflex kollat in båda avsnitten av Tv3:s nya mysprogram – ”Älskling, du har blivit en tjockis!”. Ja, tyvärr presterar upplägget lika illa som brainstorm:andet när man kom fram till det namnet, men jag gillar ju dysmorfofobiska kost- och träningsdystopier på prime time så jag kollar ändå. Vissa saker lär man sig iallafall, som hur man Inte ska coacha sin bättre hälft till ett hälsosammare liv. Till exempel kanske man bör kunna klara en cirkel själv innan man bashar sin partners prestation.

Har också väldigt roligt åt gängse uppfattningen ”Jag är ju smal så jag kan äta hur mycket junk food jag vill för min kropp klarar det” – nej, det syns inte på utsidan! På insidan däremot, åderförkalkningen skonar ingen oavsett midjemått. Och att de i programmet framhåller LCHF + konditionsträning som ett revolutionerande koncept, I say no more…

Med bakgrund av dessa två cent i kosthållning kan jag dock meddela att jag Inte kommer hålla tillbaks i USA denhär vändan. Förra gången var jag så besatt av att inget amerikanskt transfett skulle infektera mitt system att jag höll mig till sallad och skinny vanilla latte i två veckor. Rekommenderas inte om man inte gillar att ångra sig, så nu går jag all in – Cheesecake Factory here I come! Ska prova allt från Jamba Juice till Pizza Hut (okej, jag har gjort Pizza Hut, men för att statuera ett kcal-tätt exempel) får se om det blir FatBurger och KFC dock. Man måste ju inte löpa hela linan ut för sakens skull.

zita collection – I’m in love

Filed in Obsessive Shoe Disorder 2 Comments

Dr. Martens. Med 4″ heel. Är det bara jag eller kallar inte deras brand store i London väldigt väldigt tydligt mitt namn? *Torkar dreggel från tangentbordet*

 

Final

Filed in ISC Paris | Livet i Paris 2 Comments

Har skrivit min sista final nu på morgonen och därmed avslutat även denna tentaperiod, vilket kändes Väldigt avlägset för en vecka sedan. Är dock för trött och intellektuellt utbränd för att riktigt ta in det, så jag sitter i soffan och stirrar blankt istället. MEN, om det blir schysst väder i helgen ska jag parkera mig i Jardin de Luxembourg och bara göra ingenting hela påsken.

Men nu börjar roligheterna som belönar senaste månadens slit, för nästa vecka kommer Jennifer och stannar mellan 10:e och 16:e, sedan åker jag på äventyr till London den 19:e till 23:e och den 26:e kommer Mamma och Lollo ner för att turista och hjälpa mig att flytta hem. OCH sedan blir det bonus när jag kommer hem, för den 18:e åker jag och Mamma med Cesse till USA för att närvara vid kusin Isas graduation. 2012 går starkt ut på resefronten, och det gillas!

never again.

Filed in Franska företeelser | ISC Paris Leave a comment

Har nått en ny nivå av akademisk un-excellence denna söndagskväll. Har ju final i Cost Accounting i övermorgon, men eftersom final i Intelligence économique tar plats imorgon (och därför får företräde på prioriteringslistan) samt att kursboken (wow! k-u-r-s-litteratur på ISC, pris ske <— insert valfritt övernaturligt mumbo-fenomen) som jag lånat på skolbiblioteket ska återlämnas imorgon, har jag tvingats tillgripa en äkta ad hoc-lösning. Fram med kameran och fota kapitlet jag inte hunnit läsa! Jo, du läste rätt. Saknar just nu tillochmed tentatanterna hemma på LiU, så många tummar ner får detta tentaupplägget. Men efter onsdag, nevah again!

PS 1. Jodå, om man zoomar i Förhandsvisning går det alldeles utmärkt att läsa *Herre.Gud*

PS 2. Hur gärna jag än önskar att detta var ett aprilskämt, så nej tyvärr. Bildbeviset är autentiskt.

PS 3. Detta är första dagen på sista månaden i Paris. Den 30:e blir det Au revoir på samma sätt som det började – dvs. i taxi till Port Maillot för transfer ut till Beauvais och hem med Ryan Air. Ack, ödets ironi…

If I ever leave this world alive…

Filed in ISC Paris Leave a comment

Har haft en sjukt jobbig tentavecka, så låt oss inte lägga ut texten mer än nödvändigt om det. Kan istället förtälja att jag i sann tenta-P anda har tillbringat dagen på Bpi mellan kl. 12-19 idag, pluggandes Intelligence économique. Min hjärna är numera full med competitive intelligence-termer, fast på franska. Stackars huvud….

Tentar Intelligence économique på måndag, Cost Accounting på tisdag och Business Statistics på onsdag och sedan var det över för denhär gången också. Hoppla!

Koffein-kick

Filed in Egenheter jag har | ISC Paris Leave a comment

Tittar snabbt in på min Internet- och kaffepaus för att tillkännage att jag lever. Dricker just nu kaffe enbart för de positiva egenskaper det har på korttidsminnet samtidigt som jag hoppas att jag kan somna ikväll. 15 minuter till, sedan är det dags att återgå till La notion de l’État och Le droit de la paix et la guerre. Hoppla…

*dör*

Filed in ISC Paris Leave a comment

Presentationen är nu avklarad, kanske ingen strålande uppvisning eftersom  de två grupperna före oss lyckades ta 40 minuter vardera på sig att redovisa sina projekt så vi fick dra det ganska snabbt (inga problem när man improviserar en del och därmed talar med tankens hastighet) Tror det gick på 20 minuter eller något. Done and done iallafall, nu är den kursen klar.

Egentligen borde jag väl göra något vettigt med tanke på vilken vecka som väntar, men efter detta och skräcklärarens helt absurda upplägg inför nästa veckas final i International and Corporate Finance känner jag att en kväll på soffan med laptop och chips som enda sällskap är det enda som kommer hindra mig från att tappa koncepterna helt. Överslag tror jag det kallas…

Freeriders

Filed in ISC Paris 1 Comment

Jao, ett ständigt problem i grupparbeten. Ska människorna man blivit sammanföst med uppträda som folk och ta lite moraliskt jäkla ansvar, eller ska det sluta i frusteration, tandgnisslan och ett lidande projekt. Lika schpännande varje gång om man har tur i gruppfördelnings-lotteriet.

Nu har vi haft sådana här tråkiga problem i ett grupparbete i en av mina finanskurser. Grupparbetet går ut på att hålla en presentation om kreditvärdering för ett specifikt företag, vilket fodrar sina modiga timmars research i Bloomberg-rummet och ratio-räknande (för att inte tala om powerpoint-design i grupp – please kill me…) Och två av killarna (jag är ensam tjej i en grupp om fyra) har jobbat jäkligt hårt på att driva mig till vansinne. Orkar inte lägga ut texten, presenterar därför överskådlig punktlista på hur man inte ska bete sig om man inte vill ha en mordisk mig i hasorna:

- Tar evigheter (alltfrån en till åtta dagar) på sig att svara på mail, men sedan förvänta sig att alla andra svarar inom samma timme när man själv mailar. Gärna sent på söndagkvällarna.

- Säger att man inte kan träffas denhär veckan eftersom man reser bort på fredag. What about måndag, tisdag och alla dedär andra dagarna Innan fredag då?

- Okej:ar mötestider (tid på dagen spelar ingen roll) och sedan komma allt mellan 45 minuter och 1h 30 min försent utan att prestera godtagbar ursäkt eller ens höra av sig. Nej, ”jag hade lektion/var på jobbet” är inte en godtagbar ursäkt, människor med normal aktiv hjärnkapacitet bokar med fördel möten då de 1: Är tillgängliga 2: Kan avsätta tillräckligt med tid för att ta sig från A till B.

- Dra ut på simpla uppgifter. Nej, det behövs inte en vecka för att fixa en enkel PEST analys, det gör man på två timmar om man klapprar flitigt på tangentbordet.

- Mailar på måndagen samma vecka som deadline (som svar på ett mail kan jag påpeka) och meddelar att man åker till Belgien två dagar. Framförhållning, hello!

- Om man är sist in i en grupp (i.e man tas in i arbetet på nåder) då är det Visa Framfötterna som gäller. Ambition, framåtanda och can do-attityd är vägen till acceptans. Inte någon jäkla slacker-style.

Så, resultatet av detta då? Jag har lobbat nästan hela veckan för att vi ska kicka dessa två som gjort sig skyldiga till samtliga ovanstående handlingar, men min Vettige Gruppmedlem har stretat emot och varit mer diplomatisk. Idag lyckades vi dock komma överens om att måttet var rågat (eftersom vi själva suttit i Bloomberg-rummet till kl. 7 vissa kvällar och byggt projektet på egen hand) och jag fick äran att skriva det diplomatiska, sakliga men ändock otvetydigt indignerade mail som skulle splittra gruppen. Bifogade även hemlig kopia till läraren, som tog beslutet att göra två grupper av en.

Så nu ska dessa freeriders på egen hand sätta ihop samma arbete på en vecka (de får förmodligen redovisa nästa vecka) och jag och min Vettige Gruppmedlem får redovisa själva och inte dela våra betyg med några som inte bidragit alls. Vilket visserligen innebär att jag måste hålla reda på massa smarta saker att säga om corporate lending, men det är det faktiskt värt! :)

TOP